Råkade häromdagen ofrivilligt skriva en extremt fjantig jul låt(ja jag gör sånt ganska ofta,skriver låtar alltså,fast oftast inte så här fjantiga då hoppas jag verkligen)Höll på å pyntade stugan å föll väl helt enkelt in i julstämmingen.Gick runt å pyntade å tänkte på att det är ganska trevligt med julen ändå,nu då man inte längre träffar sina familjemedlemmar speciellt ofta,eller i mitt fall min syster då. För några år sen va vi väldigt tajta,gjorde musik ihop,målade ihop,men tyvärr gör vi inte det längre.
Tänkte inte bara på min familj utan även andras, som har massor av bröder å systrar halva som hela.En del har flera mammor å pappor, plast som blod å på alla andra sätt man kan ha dem.
Tänkte att man hinner inte träffa alla så ofta man skulle vilja tyvärr,å då tänkte jag att till julen då jävlar då träffas vi fan!Allihopa! Nu har ju jag själv inte alls en stor familj,har 2 helsyskon en mor å en far thats it(har en morbror å två halvkusiner nånstans men dom har jag inte sett på typ 20 år å har ingen kontakt med).Å det är vi som firar julen ihop och med mina syskons respektive då oxå.
Dagen efter jag hade skrivit denna fjantiga julsång ringer min mor mig å berättar att min syster och hennes respektive inte kommer fira jul med oss, dom hade inga andra planer dom ville bara va hemma. Jag tänkte då att att det är nog bäst att någon som inte är lika snäll som min kära mor ringer å talar med min syster,alltså jag. Så jag ringde upp min syster idag å fråga varför dom inte kommer för? och i hopp om att få dom att ändra sig,det är bara en dag om året lixom.
Men nej jag fick dom inte att ändra sig,dom ska va hemma å ta det lungt,dom skulle jobba så mycket innan jul så dom va så trötta. Vilket min syster gärna poängterade som en fin pik till mig -Vi jobbar faktiskt! Tack för den.
Fast det som är tråkigt är att det fanns en annan anledning till att dom inte ville komma,inte bara att dom e trötta å slitna alltså. Det har att göra med hur dom trivs i sällskapet av andra familjemedlemmar/medlem.Men å andra sidan vet jag att det är ömsesidigt,och jag har lite svårt att hålla käft i sådana här situationer(då jag blev en smula förbannad) så det berättade jag för min syster. Å det tror jag väl egentligen att alla i familjen mer eller mindre visste. Men jag tänkte att det är lika bra å prata om skiten å försöka reda ut det.Men det verkade inte va intressant så det får väl va så här då,Jag skiter i det nu,orkar inte längre va nån jävla medlare.
Men det gör mig verkligen ledsen. Vi är som sagt en liten familj.Jag har själv inga barn,ingen man,finns inga andra barnbarn i släkten heller.Det märks när två fattas.
Det kanske är dax att jag bildar mig en alldeles egen familj!:P Nä sån är inte jag,inte än iallafall.
